Dagligen hör arbetslösa av sig till LO och förbunden med frågor om de nya reglerna; Vad händer om inga arbeten finns att söka? Vem bedömer min rapport och hur? Vad händer om min handläggare och jag blir oense? Oron är förståelig och dessvärre befogad.
Med mer än 400 000 arbetslösa är Arbetsförmedlingen en myndighet under press. Som ett resultat av regeringens skrala arbetsmarknadspolitik har förmedlingens förutsättningar att klara sitt uppdrag dessutom försämrats rejält. Tillgången till rustande insatser som kan öka arbetslösas chanser till arbete är kraftigt beskurna, och vi ser en drastiskt växande långtidsarbetslöshet. Genom sin budget för 2014 väljer regeringen att sända signalen om att Arbetsförmedlingen måste krympa sin kostym. Minskade resurser är att vänta, trots en fortsatt hög arbetslöshet.
Det är i denna verklighet de nya reglerna träder i kraft, utan att förmedlingen ges några extra resurser för att klara den enorma administrativa omställning de innebär. I fullt genomförande betyder de nya reglerna att 24 000 arbetssökande i Östergötlands län, 17 000 i Sörmland, 15 000 i Västmanland och 13 000 i Uppsala län ska lämna in en aktivitetsrapport till sin handläggare – varje månad. Det säger sig självt att granskningen av alla dessa rapporter kommer ta stora resurser i anspråk. Handläggare kan idag ha ansvar för hundratals arbetssökande samtidigt. Kontrollen riskerar att ta tid som borde läggas på att ge människor i arbetslöshet stöd och insatser.
Än mer oroande är att förmedlingen redan idag får kritik för sitt arbete med individuella handlingsplaner för arbetssökande. Det är handlingsplanen som ska ligga till grund för kontrollen av de arbetssökandes aktiviteter. Så sent som i augusti riktade Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, kritik mot att handlingsplaner ibland saknas och ibland brister i sitt innehåll. Kontrollen enligt de nya reglerna riskerar därmed att bli allt annat än förutsebar för den enskilde.
Väl utformade regler för krav och kontroll är grundläggande för arbetslöshetsförsäkringens legitimitet. Det är rimligt att kräva att den som får ersättning från försäkringen redogör för sitt arbetssökande. Därför är de nya reglerna i sak godtagbara. Att de också innebär mer proportionerliga sanktioner än vad vi tidigare haft är bra. Vad som väcker oro är hur de nya reglerna införs – utan att den ansvariga myndigheten ges förutsättningar att klara det väl. Rättssäkerheten för arbetssökande riskerar att sättas på spel. Och det redan sargade förtroende för Arbetsförmedlingens blir knappast bättre.
Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO
Majlene Ahlgren, ordförande, LO-distriktet i Mellansverige